Hej på er!
God fortsättning! :) Jag lever, har bara varit nere i en dålig period men är på väg upp igen. Terapin går superbra, min psykolog känns verkligen som räddningen i mitt liv. Det hjälper mer än vad jag någonsin kunnat ana. Thomas tycker det är jätteskönt när jag har varit där, för då har jag nästan ingen ångest. Förstår honom, tycker samma sak jag med. :) Nu går jag iaf bara dit en gång i veckan. Måste ju ha tid att styra upp allt som vi har kommit överens om. :)

Idag ska jag städa lite här hemma, sedan ska jag iväg på en intervju som barnflicka åt en liten tjej. Behöver en liten mjukstart ut i arbetslivet igen känner jag. Dessutom så måste jag dra in pengar. Anna Anka-livet fungerar inte för mig. Tycker det känns hemskt att Thomas betalar allt för mig. Nej, nu jävlar är det min tur.
Barnvaktsjobb är perfekt start för mig. Då får jag mysa med söta barn samtidigt som jag tjänar en liten slant. Det är verkligen inte lätt att hitta jobb i dagens läge. Speciellt när jag ska söka något helt annat än inom vården - som är det enda jag kan. Men det löser sig nog så småning om, det här blir jättebra tills dess.

Vad gjorde ni på nyårsafton? Jag och Thomas var hemma hos två vänner och firade där. Det var lungt men samtidigt enorm partystämning. Riktigt trevligt faktiskt. Lägger upp lite bilder från kvällen i slutet av inlägget. Dessvärre så slutade kvällen inte så bra. Haha.. Thomas hade tidigare under kvällen gått ner för att hämta en sak från bussen som pappa körde. Han tog på sig min jacka och gick ner.

När han kommer upp så säger han till Nathalie: " Jag lägger dina nycklar här på byrån." Sen tänkte vi inte mer på det. Vi fick åka bil hem av snälla Donald. Han släppte av oss och jag skulle ta fram nycklarna. Då såg jag att det var Nathalies nycklar. Thomas hade inte sina med sig. Så ja.. Han hade alltså lagt ut VÅRA nycklar på hennes byrå. Panik! Jag blev jättearg faktiskt. Där stod jag på pickalurven i en kort liten kjol och var helt övertygad om att vi skulle få spendera årets första dag som uteliggare.

Men det löste sig. Thomas fick tag på Donald som körde oss tillbaka dit och sedan hem igen. Verkligen hur snällt som helst! Måste bjuda igen honom på något sätt. :) Stackars Thomas, det var inte alls meningen men endå blev jag jättearg. Haha.. Fast det löste sig såfort jag kom in i värmen igen.

Nu ska jag äta frukost och sedan ska jag sätta igång med städningen. Håll tummarna för mig att intervjun går bra idag. Det vore så perfekt med tanke på att de bor bara några minuter härifrån. :)

Puss puss! (klicka på bilderna för att se dem större)

     

I Söndags så åkte jag och Thomas hem till farfar och åt middag. Efter det så gick vi hem till pappa och fixade oss iordning lite inför bowlingkvällen. Tyvärr så var det många som bangade i sista sekund (som det alltid är) men det blev en riktigt trevlig kväll ändå. Jag glömde dock att ta många kort, men några få blev det iaf. Lägger in ett smakprov senare i inlägget. :) Pappa vann bowlingen rätt klockrent med Toye hack i häl. Jag kommer inte ens upp i pappas poäng om han kör en serie och jag får 8 på mig. Men det är kul att spela ändå.. :) En vacker dag ska han lära mig. Jag vill också kunna skruva klotet och sånt där tufft. :)

Idag så hade jag tid hos överläkaren på psyk. Det gick jättebra. Berättade om mina biverkningar och så vidare och hon sa att jag ska dela upp medicinen. Ta en på morgonen och en på kvällen, det ska förmodligen göra så biverkningarna blir mindre. Håller tummarna för det! Vore underbart att slippa må illa och rasa i vikt. Om det inte har blivit bättre om två veckor så ska jag börja ta båda tabletterna på kvällen. Men jag tror att det kommer fungera. Har bestämt mig för det. :)

Efter besöket hos överläkaren så tog jag bussen hem till pappa. Han åkte dessvärre på jobb så han var inte hemma, men jag gick dit ändå och städade åt honom. Plockade upp de sista, satte ihop datorn och sånt. Det blev rätt fint när jag var färdig faktiskt. :) Sedan kom Thomas dit och vi åkte och hämtade upp pappa när han slutade jobbet. Sedan körde vi honom till Sundbyberg för att han skulle kunna hämta sin post nu när hans bil är trasig.

På vägen hem stannade vi till vid donken och åt. Det var galet länge sen jag åt där, fan va gott det var! :) Beställde nog för lite för jag blev inte ett dugg mätt. Men så är det alltid. Även om jag äter mig proppmätt så är jag hungrig efter en timma igen. Har alltid sagt att jag är en tjockis som jobbar undercover. :)

Kvällen gick åt att bestämma namn och mellannamn åt våra framtida barn. Haha.. Vi har haft förnamnen åt en kille och en tjej bestämda jättelänge, men nu har vi spikat mellannamnen också. Dessutom så insåg vi att det KAN hända att vi får två av varje kön. Så då var det bara att sätta sig och hitta namn till två till. Vi har bestämt att vi bara ska ha två barn. Det är vad båda vill. Men jag vill ha en kille och en tjej. Får jag två av samma kön så vet jag inte om jag kan nöja mig. ;) Hehe.. Men nu är alla namn spikade iaf. Känns bra! :)

Efter allt prat om bebisar slutade det med att jag satt och grät för att jag längtar så mycket. Det var nog första gången i hela mitt liv som jag grät över något som jag längtar efter. Rätt stört egentligen, men det är ju min högsta dröm här i livet - att bli mamma. Thomas har sin dröm om att bli polis, vilket jag är säker på att han kommer att lyckas med. Stöttar honom till 100%. Därför känns det så hopplöst att min högsta dröm, för att få den så är jag så beroende av någon annan. (lite svårt annars) Men oj, vad rätt det känns. Det säger Thomas med.

Jag har längtat sen jag var 6-7 år. Därför blir jag som ett litet barn och vill ha nu nu nu.. Men allt har sin tid, det vet jag också. Det går helt enkelt inte att stänga av de här känslorna som jag har. Jag antar att det är så det ska kännas när man träffar någon som man vill dela resten av sitt liv med? Lycka och längtan på samma gång. Men det är mysigt att längta. Haha, ni hör ju. Koko i bollen...

Nåväl, nu ligger min älskade och sussar så gott. Underbart att han är ledig imorgon. Passar mig utmärkt eftersom jag har tvättstugan inbokad kl 13. Då får man hjälp! :D Morgondagen går åt till att storstäda, tvätta och åka och handla mat. Sedan på kvällen ska vi svänga förbi pappa en stund. Imorgon blir det lax till middag igen. Vi har fastnat för det. Blir nog så när vi har bott med pappa i 1,5 år som inte äter något från havet. Han säger att det "kliar i halsen" men det är bara ett dumt påhitt, precis som att jag var allergisk mot lever när jag var liten. :P

Det här blev ett långt inlägg det. Kan avsluta med att säga att jag är så jävla lycklig. Hur konstigt det än låter så är jag verkligen det. Jag är så grymt tacksam över att min svåra depression kom NU och inte senare i livet när allt är ordnat och man har massa annat att tänka på. Jag är verkligen på väg upp, jag tror tammefan att det kan bli så att jag får vingar en vacker dag. :)

Nu ska jag slänga upp bilderna från bowlingkvällen och sedan krypa ner brevid Thomas. Älskar att ligga och pussa honom på ryggen när han sover. :) Nä, godnatt söta läsare. Pussirussi!

(bilderna är klickbara:)
      

Efter det så mötte vi upp pappa som körde buss. Han var så himla gullig och gav mig lite pengar.

Eller lite och lite. Mycket mer än vad jag hade förväntat mig. :) Tack snälla pappa!

Sedan åkte vi till Willys och handlade middag till idag och imorgon. Kött idag, fisk imorgon. Gott! Blev även en del onyttigt också som vi ska smaska på till filmen Thomas har tagit hem från jobbet. Jag har precis diskat efter maten och Thomas tar en tupplur. Det är bra det, då är han piggare när vi ska ha myskväll sen! :)

Nu ska jag krypa ner brevid honom och se om han vill vakna eller inte.

Ha en underbar Lördag alla söta läsare! Puss!

Igår var jag hos överläkaren på psykmottagningen. Jag var så himla nervös innan, men det släppte såfort jag kom in och satte mig ner i stolen. Överläkaren var en varm och trevlig kvinna, jättelätt att prata med. Det var verkligen över mina förväntningar. Det vi pratade om igår handlade mest om min situation idag, sjukskrivning, boende och så vidare. Hon gav mig nya antidepressiva tabletter och ångestdämpande medicin. Ska ta den första tabletten av antidepressiva idag, och håller en stor tumme på att de inte ger mig en massa biverkningar och självmordstankar. Har läst igenom hela bipacksedeln om dem på fass.se och beslutat mig för att vara positiv inför detta. De möjliga biverkningarna är inte alls lika tunga som på de förra jag fick prova. Det glädjer mig. Nu tar det ungefär 1-2 veckor innan jag kommer märka av hur de fungerar för mig. :)

Fick förlängd sjukskrivning i lite mer än en månad. Sen ska jag tillbaka till överläkaren nästa Tisdag för att prata vidare och se hur medicinen har fungerat. Även höja dosen i samma veva. Har det inte hjälpt speciellt mycket skulle hon även sätta in en annan tablett. Men jag är glad om jag slipper fler piller så förhoppningsvis nöjer sig min kropp med den dos av serotonin och noradrenalin som dessa tabletter ger mig. :)

Sedan var det den här biten med samtalsterapi. Hon beslutade sig för att det är något som jag behöver för att må bättre, så det ska jag börja med inom kort. Till en början kommer jag att gå dit en gång i veckan. Rätt mycket, egentligen. Men det är ju inte så att jag har något annat för mig ändå, så det är lika bra att köra hårt från början så att man kommer någonvart. Skönt att medicinen förhoppningsvis hinner börja verka lite innan jag sätter igång med det. Det kommer bli en tuff period nu i början. Men det är smällar man får ta när man varit expert på att sopa saker och ting under mattan. :) Så nu har jag kastat alla mina mattor och börjar om på ny kula, läskigt med samtidigt befriande.

Ikväll ska jag och Thomas åka iväg och skriva på kontraktet för lägenheten. Underbart gånger 1000! Nu är det bara 14 dagar kvar till vi flyttar in! Snabba puckar, men här finns inget att vänta på. :] Jag behöver verkligen det här. Ska bli en underbar hemmafru till min man. Det ska vara nystädat varje dag och maten ska stå färdig på bordet när han kommer hem från jobbet. Kanske ska prova det där som Samantha i Sex and the city gjorde för sin kille, lägga mig naken på bordet med sushi över hela kroppen. Ha ha ha.. Nåväl, en sak i taget.

Nu ska jag ta mig ett gäng havrebollar och lägga mig och titta på Våra bästa år. Skitserie, men jag älskar den! Haha! Tack för alla era söta kommentarer, de värmer verkligen! Jag måste ha de bästa läsarna av alla som bloggar. :)

Tack för att ni stöttar mig! puss och kram! ♥